När en berättelse bok det är gjort med Pulitzerpriset för skönlitteratur (det är normalt att det delas ut till romaner), utan tvekan beror det på att det är en exceptionell volym som under motsvarande år slår ut en mängd författare som längtar efter priset för sina väl genomarbetade romaner.
Det var vad som hände med Jhumpa Lahiri år 2000. Vid trettiotre år gammal uppnådde denna unga kvinna, ett paradigm av mångkultur, utbildad i litteratur och full av erfarenheter här och där, en av de största framgångarna inom amerikansk litteratur med sin berättelsebok som ursprungligen hette " Känslotolkare."
Sedan dess har Lahiri inte ägnat sig åt en mycket omfattande egen bibliografi, men hon har fortsatt att publicera fantastiska skönlitterära böcker med brett stöd av kritiker och av läsare som längtar efter den punkten mellan exotisk och odlare av en berättare fokuserad på hennes perspektiv på världen som en evig migrant. Från dess indiska ursprung som den bevarar i alla sina böcker till hela världen...
Topp 3 rekommenderade böcker av Jhumpa Lahiri
Smärtans tolk
Nyfikenheten efter det överväldigande erkännandet av denna berättelsebok är snart tillfredsställd. Du leds omedelbart obönhörligt genom dess sidor från första stycket. Och denna senaste utgåva är en oundviklig inbjudan att komma närmare denna emigrationsberättare som först erövrade miljontals läsare i USA och i resten av världen senare.
Boken består av nio berättelser som dock tjänar en mycket koncentrerad narrativ avsikt. Samma känsla av ryckning, som uppstår från var och en som är fördriven av sin egen vilja eller genom påtvingande av omständigheter, kan uppstå ur ensamhet, och för det är det inte nödvändigt att ha rest så många kilometer från den plats som vi känner igen oss i. Hem.
Det viktigaste med boken är en magisk strömning som slutar med att de karaktärer som kom från avlägsna länder förvandlas till läsaren själv, oavsett ursprung. Introspektionen av människan när omständigheterna är ogynnsamma är förknippad med samma avsikt att läka nederlag.
Och även om boken går in mycket i detalj om skillnaderna mellan vissa kulturer och andra, slutar idén om det främmande som en rent semantisk rot från det etymologiskt främmande, med att vända sig till en läsare som upptäcker det, främmande för sig själv och i behov av mänskligheten i grannen.
Det goda namnet
Jhumpas första roman hade den där stigmatiseringen, den där fördomen om det omfattande berättandet hos en författare av vilken endast en bok med berättelser var känd så kraftfull att den vann Pulitzern.
Men sanningen är att i den här romanen överraskade Jhumpa igen med ett argument som redan verkade hänga över henne som exklusivt: multikulturalism, integration från den bengaliska kulturen till Amerika, men som gjordes utbyggbar till alla andra processer av social sammanslagning.
Med en aspekt av generationsberättande som också tjänade till att finfördela berättelsen som en sammansättning av berättelser, möter vi familjen Ganguli, några föräldrar som har full respekt för sitt ursprung och några barn Gogol och Sonia som bor i det ingenmansland, de mest liknar ett getto där du kan förbli inlåst enligt dina val...
Ovanlig mark
En av Jhumpas största prestationer är hans överföring från det speciella till det globala. Den överväldigande triumfen för en berättare specialiserad på att berätta berättelser om karaktärer som hämtats från hennes rekonstruerade imaginära från hennes hinduiska härkomst kan inte förstås på något annat sätt.
Den brutala framgången för denna bok i hela USA under många år härrör från den harmoni av själar som, även om de skapar sina erfarenheter och sin subjektiva värld baserat på sina övertygelser, i slutändan bara skisserar idén om individen ovan. allt annat.
I den här boken hittar vi omärkta karaktärer, fråntagna själva presentationen som invandrare. Och läsaren njuter helt enkelt av att upptäcka att mångkultur inte är ett problem utan kanske en lösning för att få fler perspektiv att tackla en värld med som man aldrig kan närma sig från en enda idé utan att hamna i kolliderande med de mest frustrerande bristerna.
Andra rekommenderade böcker av Jhumpa Lahiri
Nerinas anteckningsbok
Mötet med karaktärerna är förvisso den största intimiteten i skrivandet. Att avslöja det är att ge en hand till läsaren att följa med dem i den där märkliga ensamheten där människor söks och utrymmen skapas. Precis vad som händer i denna berättelse om metalitteratur och livet.
Längst ner i en skrivbordslåda i hennes hus i Rom hittar författaren några föremål som glömts av sina tidigare ägare: frimärken, en grekisk-italiensk ordbok, knappar, vykort som aldrig skickades, ett foto av tre stående kvinnor framför ett fönster och en fuchsia-anteckningsbok med namnet "Nerina" handskrivet på omslaget.
Vem är den där kvinnan utan efternamn? Som en klassisk eller medeltida poet, eller en mystisk renässanskonstnär, flyr Nerina historia och geografi. Statslös, polyglot, utbildad, skriver hon dikter om sitt liv mellan Rom, London, Calcutta och Boston, sin koppling till havet, sin relation till sin familj och med ord, och i sin anteckningsbok med exceptionella och vardagliga dikter skymtar Jhumpa Lahiri en identitet .
Mellan henne och Nerina, vars hela tillvaro är anförtrodd åt verser och väldigt få andra ledtrådar, finns det samma förhållande som förenar vissa moderna poeter med deras dubbelgångare, som ibland utger sig för att vara andra författare, kommenterar dikter som de låtsas inte ha skrivit eller, oftare, verkar de vara enkla läsare. Författaren blir en läsare och åberopar till och med ingripandet av en mystisk tredje person: en forskare som hjälper henne att organisera den där bollen av strofer och liv som inte är hennes, men som kan vara våra och som genom hennes anteckningar väver en andra bok som liksom Narcissus i myten inte känner igen sig i sin egen reflektion.
romerska berättelser
Varje hem i dess många varianter bildar den mest väsentliga kärnan. Och det är där den inledande sociala men också andliga strukturen i vår värld formas. Ett slags limbo där alla väntar på sin stund för att gå ut dit igen i jakten på sina blixtar av ära. Att känna till dessa karaktärer är att observera dem från det inre där allt skapas.
En familj njuter av sin semester i ett romerskt hus på landet medan vaktmästarnas dotter - ett par med en uråldrig förolämpning - tar hand om hushållsarbetet och diskret tittar på henne; en glädjefull återförening av två vänner avslöjar dock oförenliga skillnader; en mogen författare blir besatt av en kvinna som han bara träffar på en gemensam väns fester; en familj som trakasseras av sina grannar tvingas lämna sitt hem; ett par söker tröst i Rom för att försöka glömma sin personliga tragedi.
Med dessa "berättelser skrivna i ett tillstånd av nåd" (Roberto Carnero, Avvenire) återvänder författaren till The Interpreter of Pain and Unaccustomed Land till genren som gjorde henne världsberömd. Berättelse efter berättelse överraskar Jhumpa Lahiri och rör oss med en bländande bok om kärlek, uppryckning, ensamhet och de naturliga rytmerna i en stad som välkomnar alla lika.
