Andar av eld

fire spirits victor 2007

Litterär tidskrift «Ágora». 2006. Illustration: Víctor Mógica Jämfört.

Natten markerade sina svarta timmar med det tysta sprakande av veden i elden. Eagle tittade på insatsen efter instruktioner för gryningskampen, men hans magiska sinne uppenbarade sig fortfarande inte utan några nyheter från de stora Sioux -andarna.

No podía ser que los viejos indios muertos le hubieran abandonado aquella noche, cuando la decisión del ataque al Fuerte San Francisco estaba en sus manos. Los otros seis sabios esperaban alrededor del fuego su señal; alguno de ellos empezaba a levantar la vista. Sus ojos rasgados, de donde partían sus siniestras pinturas de guerra, buscaban la misma perplejidad de sus compañeros.

A la espalda de los privilegiados sabios, los guerreros aguardaban impacientes las arengas de sus ancestros y sus revelaciones sobre el enemigo. El semblante de estos guerreros producía espanto; sus ojos brillaban al capricho que la danza del fuego ejecutaba en el fondo de sus pupilas; las mismas pinturas que las de sus mayores, dibujaban en ellos trazos desgarrados de muerte. Se aplicaban también tales distinciones en sus fornidos pechos y sobre los tensados músculos de sus brazos cruzados.

Den hållningen och hans dystra ceremoni berodde på det faktum att den magiska kunskapen kring brasan hade gett stammen Águila en krigisk överhöghet över många andra stammar. Kampen mellan dessa oförsonliga Sioux-krigare hade fötts av en naturlig expansiv tendens. Jakt i bergen och fiske i Río Plata räckte inte längre för en fullständig försörjning. Den nödvändiga nomadismen fick dem att sträcka sig mot prärien.

Mitt i den stora prärien fanns Sioux den natten. Tillsammans bildade de en gigantisk cirkel runt brasan. Därmed undvek de dalvindens oupphörliga sus. En stark luftström som träffade krigarnas nakna ryggar utanför människoringen och kom försiktigt, filtrerad droppe för droppe, till brasan.

En el centro de todos permanecía Águila, disimulaba su creciente nerviosismo inspirando hondo, como si estuviese cerca del trascendental encuentro. Sin embargo, permanecía plenamente en su estado físico. Sentía perfectamente sus piernas entrecruzadas y sus codos apoyados sobre las rodillas. Notaba como la dura piel de bisonte rozaba la piel de su espalda y apretaba sus axilas. Escuchaba, veía y percibía el fuego ascendente, el tejido ondeante del cuerpo de la combustión, su color, su calor.

Med enormt obehag höjde Águila rösten igen i åkallan. Inför en sådan handling kunde ett lätt sorl av oförståelse inte längre åtgärdas. Jag hade aldrig behövt kalla andarna för Örn tre gånger tidigare.

Men några sekunder senare kom andarna, och med ovanlig kraft. Vinden, som tidigare stoppats av folkmassan, steg över huvudet på dem alla, gick upp till det centrala hålet och släckte brasan med ett exakt slag. Glöden fladdrade runt, glödande men utan eld. Ett växande rykte förebådade en överhängande förvirring mitt i den plötsliga och mörka natten.

“!!Los espíritus quieren hablar!!” gritó Águila con una estruendosa voz que se extendió por todo el valle, deteniendo el cuchicheo atropellado y cualquier atisbo de movimiento. Cuando su eco se detuvo, la nada se extendió con el disfraz negro de la noche. La inmensidad del valle parecía haberse enclaustrado por esa extraña cercanía de la noche cerrada, donde algunas manos violentadas por los sucesos se extendían para palpar sólo elementos misteriosos.

En la inmensidad cautiva por la tenebrosidad ni siquiera el viento soplaba, ni un ápice. Tan solo las estrellas podían contrastar que se encontraban a campo abierto. Por unos segundos nada se oyó, nada se vio, nada ocurrió. Un inefable presagio recorría eléctricamente las tinieblas, transmitiendo una corriente de manifiesta inquietud dentro de esa exclusiva serenidad de los hechos impredecibles.

Ljuset från elden flammade upp igen där den hade dött och upplyste endast Eagle i en skarp rödaktig nyans. Alla kunde se den gamla visionären. Hans figur ritade en lång skugga med en triangulär form.

Andarna hade kommit med okänd kraft den natten. De sex vise männen såg oroligt på det där speciella besöket som hade sin stora visionär. I övrigt hände allt som alltid, den kavernösa rösten från det borta dök upp genom Águilas hals:

"Morgondagens gryning kommer att föra stålfåglarna som kommer att andas eld över alla stora städer. Den lille vita mannen kommer att dominera världen, och han kommer att vilja utrota vissa raser från jordens yta. Dödslägren kommer att bli deras sista straff. År av död, galenskap och förstörelse kommer att komma på den gamla okända kontinenten.

Águila transmitía el incomprensible mensaje mientras sus manos ciegas palpaban el terreno, en busca de una de las ramas esparcidas todavía en brasas. Cogió una de ellas por el extremo intacto y se dirigió el rescoldo a su antebrazo derecho.

"Du måste stoppa den vite mannen, hans armés märke är ett falskt kors vars armar är böjda i rät vinkel. Gör det innan det är för sent... stoppa honom innan det är för sent.

Efter de sista orden slocknade elden igen och Águila föll ihop på rygg på marken. När de andra sex vise männen tände elden igen visade Eagle ett hakkors på armen, han förstod inte dess innebörd, men andarna hade förklarat hans malignitet.

Los sabios anunciaron que ya tenían la señal, en aquel amanecer debían enfrentarse sin temor al hombre blanco para acabar con su signo. Los guerreros bailaron alrededor de la hoguera. Horas después, con el albor, muchos de ellos morirían infructuosamente a manos de los potentes rifles Winchester, antes de llegar siquiera a aproximarse al Fuerte San Francisco.

Al terminar la masacre, el fuerte viento de los espíritus volvió a levantarse, silbó furioso por el asesinato de sus hijos. Hasta que los pechos desnudos de los guerreros, yacientes y ausentes de aliento, fueron enterrados por el polvo.

Ninguno de aquellos Sioux supo que su primer enfrentamiento en batalla contra el hombre blanco, provisto de armas de fuego, era una causa perdida. Creyeron que los espíritus les habían animado a la lucha. El mensaje de la hoguera había sido claro para ellos.

Pero los espíritus no hablaban de esa batalla, ni siquiera de cualquier batalla que pudieran los Sioux conocer en toda su vida. El mensaje se había adelantado muchos años, hasta 1939, fecha en que estalló la Segunda Guerra Mundial de la mano de Adolf Hitler.

betygsätta post

Lämna en kommentar

Den här sidan använder Akismet för att minska spam. Läs om hur din kommentardata behandlas.